Kristina: Bryter ny mark!

Ja, och vad menar jag då med det! Jo! För typ första gången på hurmångaårsomhellst så har jag kommit under det beryktade och HATADE 70-sträcket!

Jag hade nyss en platå på 71 och jag trodde aldrig jag skulle komma därifrån. Jag gav upp några gånger vilket resulterade i viktökning. Men nu har jag tagit mig rejält i min lite för stora krage. och vet ni vad vågen visade i går?

69,1!!!!!

Det är HELT SJUKT!

BOKSTAVLIGT TALAT FÖR JAG VAR SJUK! HELA VECKAN!

Mest för att denna vecka har jag mest legat på sofflocket och sett på Top Model på eftermiddagarna. Och jag har definitivt inte tränat med Dukt-Åsa på jobbet på dagarna. Nä. jag har legat still, kurerat förkylning, ätit honung med sked ur burk och inte rört mig.

Så varför får jag då ett kanonresultat? Är det kanske mina muskler som har förtvinat? Det är helt oförtjänt men det tas tacksamt emot! Tack tack.

Nu har jag faktiskt fått en extra spark i arschlädret, jag tackade nej till årets bjud-semla på jobbet och har lite av känslan att: jo, jävlar. Det kanske kan gå hela vägen fram ändå....det är ju bara ca 7 kg kvar....


Fundering:
När jag vägde mycket mer än jag gör nu, men motionerade jämt - jag menar JÄMT - så kunde jag få på mig mina smalis jeans. Även fast jag väger mindre nu så kan jag inte riktigt få på dem utan att få plattröv och ont i magen runt jeansknappen. Varför?