Innuti mig finns det en smal människa som vill ut!
...eller nja, med tanke på att jag ser ut som två människor bakifrån så antar jag att innuti mig finns säkert MINST två smalisar som vill ut!
Det är inte så att jag vaknade en morgon och upptäkte att jag var lite sådär lagom flet och dallrig, nej nej. Jag har egentligen bantat mer eller mindre sedan jag var 12 år. Iockförsig höll det bara någon dag, då jag snabbt förstod att man inte fick äta glass och var tvungen att dricka tomatjuice. Men sedan dess har det vart en ständig kamp upp och ner. Fasa och lycka. tjockisbyxor och smalisjeansen.
Efter en resa, 2v till Cypern, kunde jag inte längre se mina fötter när jag tittade ner. Magen var ivägen. Då bestämde jag mig för att vara lite seriös och istället för alla egenpåhittade bantningskurer som jag har testat genom åren - faktiskt försöka med något som sades fungera, nämligen ViktVäktarna! (aka Viktis)
Så jag gick med och gick ner. Hej vad det gick! 2,1 kg första veckan och 1,7 kg andra veckan. Detta var typ 2005 men jag kommer ihåg antal kilo per vecka ännu =)
Tror jag gick ner typ 7-8 kg. Sen iddes jag inte mer.
Sen var det lite upp och lite ner och lite upp igen. Sen var jag jättetjock igen. Så sommaren 2007 började jag tokträna. Vaknade på morgonen och tog en morgonpromenad på 60 minuter, sedan cyklade jag till jobbet som var lite över 2 mil. Efter jobbet cyklade jag till träningen och efter träningen cyklade jag hem 2 mil. Detta höll jag på med i några månader. Jag gick inte ner så mycket, men jag blev faktiskt jäkligt smal! (=muskler)
Men sen vart det kallt ute och jag slutade cykla och gymade inte så mycket och eftersom jag inte hade gått ner så mycket så kom ju kilorna tillbaka ganska snabbt. Och min svulstighet också. byxorna blev jättetrånga och det är jobbigt att knyta skorna. Jag blev blekfet och anfådd och ganska äcklig.
Så, efter sommaren 2008 skrev jag in mig på viktis igen. Och jag tappade 5 kg ganska snabbt, mådde skitbra och var aldrig speciellt hungrig. Men sen blev det trist igen och det var svårt att hålla motivationen.
....men då! dam da daaaaaaam! Det var då ÅSA klev in!!
Och med sin piska av TOFU fick hon med mig på mötena igen och det blev faktiskt skojj att lära henne allt om poäng och sånt tjafs.
Så nu är det jag och Åsa som bantar ihop. Den ultimata vänskapen.
...eller nja, med tanke på att jag ser ut som två människor bakifrån så antar jag att innuti mig finns säkert MINST två smalisar som vill ut!
Det är inte så att jag vaknade en morgon och upptäkte att jag var lite sådär lagom flet och dallrig, nej nej. Jag har egentligen bantat mer eller mindre sedan jag var 12 år. Iockförsig höll det bara någon dag, då jag snabbt förstod att man inte fick äta glass och var tvungen att dricka tomatjuice. Men sedan dess har det vart en ständig kamp upp och ner. Fasa och lycka. tjockisbyxor och smalisjeansen.
Efter en resa, 2v till Cypern, kunde jag inte längre se mina fötter när jag tittade ner. Magen var ivägen. Då bestämde jag mig för att vara lite seriös och istället för alla egenpåhittade bantningskurer som jag har testat genom åren - faktiskt försöka med något som sades fungera, nämligen ViktVäktarna! (aka Viktis)
Så jag gick med och gick ner. Hej vad det gick! 2,1 kg första veckan och 1,7 kg andra veckan. Detta var typ 2005 men jag kommer ihåg antal kilo per vecka ännu =)
Tror jag gick ner typ 7-8 kg. Sen iddes jag inte mer.
Sen var det lite upp och lite ner och lite upp igen. Sen var jag jättetjock igen. Så sommaren 2007 började jag tokträna. Vaknade på morgonen och tog en morgonpromenad på 60 minuter, sedan cyklade jag till jobbet som var lite över 2 mil. Efter jobbet cyklade jag till träningen och efter träningen cyklade jag hem 2 mil. Detta höll jag på med i några månader. Jag gick inte ner så mycket, men jag blev faktiskt jäkligt smal! (=muskler)
Men sen vart det kallt ute och jag slutade cykla och gymade inte så mycket och eftersom jag inte hade gått ner så mycket så kom ju kilorna tillbaka ganska snabbt. Och min svulstighet också. byxorna blev jättetrånga och det är jobbigt att knyta skorna. Jag blev blekfet och anfådd och ganska äcklig.
Så, efter sommaren 2008 skrev jag in mig på viktis igen. Och jag tappade 5 kg ganska snabbt, mådde skitbra och var aldrig speciellt hungrig. Men sen blev det trist igen och det var svårt att hålla motivationen.
....men då! dam da daaaaaaam! Det var då ÅSA klev in!!
Och med sin piska av TOFU fick hon med mig på mötena igen och det blev faktiskt skojj att lära henne allt om poäng och sånt tjafs.
Så nu är det jag och Åsa som bantar ihop. Den ultimata vänskapen.
Från vänster: Åsa "Osten", Okänd varelse, Kristina "the pale whale"
Snygga nicknames ;-)
SvaraRaderaDet är ju ganska uppenbart att "den okända" är den väldigt kände filmstjärnan Ben Stiller.
SvaraRadera